Tomelilla Konstsamling (f. 1924)
Tillkomst och ambitioner
 |
 |
 |
 |
| Karl Aspelin | Gerhard Wihlborg | Einar Bager | August Ehrensvärd |
|
Avstamp -- tidsandan vid förra sekelskiftet I våra dagar tar vi bilden för given. Den finns överallt och ersätter ofta orden som uttrycksmedel. Så var det inte bara för femtio år sedan och än mindre i början av 1900-talet. Naturligtvis fanns det tidningsbilder, oljetryck, färglagda vykort med mera att köpa men det konstnärliga måleriet, originalbilderna, nådde inte ut till en större allmänhet. Huvudskälet var att det inte fanns någon fungerande konstmarknad. Konstnärer fanns men inte gallerier och konsthandlare och knappt heller konstmuseer, och huvuddelen av konstnärerna hade små möjligheter att avsätta sina alster. Det gällde även de som var välutbildade och internationellt skolade. Hemkomna från studier i München eller Paris spanade de ständigt efter utställningsmöjligheter, ofta med knapert resultat, och många av dem tvingades leva under små omständigheter. Situationen var bättre i länder som Frankrike, Tyskland och England. Som kuriosa kan nämnas att när mecenaten och privatsamlaren Fürstenberg i Göteborg ville skaffa sig ett modernt verk av någon av de yngre lovande svenska konstnärerna köpte han via Salongen i Paris. Men tiderna förändrades. År 1904 tog lundaprofessorn Evert Wrangel och några unga konstnärer initiativ till bildandet av Skånes Konstförening vars ändamål var just att väcka intresse och köplust för konst hos en större allmänhet. Så kom det sig att en årlig utställningsverksamhet i Lund - Malmöområdet kunde påbörjas, med en och annan utflykt åt Helsingborgshållet.
Tjugo år senare bestämde sig två färgstarka Tomelillaprofiler för att göra en liknande bedrift. Det var riddarna utan fruktan och tadel, konstkännaren och järnhandlaren Yngve Andrén (f. 1885) med sin ständige vapendragare skalden och folkhögskoleläraren Theodor Tufvesson (f. 1884). Deras ärende var ädelt: De ville inviga ”de många” i den ” livsmakt” som upplevelsen av konstens särskilda värden kan utgöra. Den nya mellankrigstidens (tillfälliga) framtidstro och livskänsla fick inte bara gälla de materiella landvinningarna. De två herrarna började stillsamt med en trevande utställning 1922. Den blev, trots blygsamt format, livligt uppskattad både av utställande konstnärer och publik och gav herrarna mod att gå vidare. Det skedde två år senare då en industri- och hantverksutställning anordnades i Tomelilla. Konstvännerna hakade på och arrangerade parallellt en utställning för samtidskonst och gav den större skala än den tidigare. Utställningen blev framgångsrik både konstnärligt och kommersiellt och väckte uppmärksamhet långt utanför provinsen. Då föddes tanken att bygga upp en konstsamling och fast ram för utställningsverksamhet .
Påskyndade av konstnärskåren gick de båda till handling. De slog sig samman med konstnärerna Anders Olson ”Artist” (f. 1880) och Bror Ljunggren (f. 1884) och bildade under utställningstiden sällskapet Tomelilla Konstsamling. De formulerade sina ambitioner på följande sätt.
Vid sammanträffande mellan undertecknade i Tomelilla lördagen den 16 augusti 1924 hafva vi beslutat att i Tomelilla grunda ett sällskap, som skall hafva till uppgift att i anslutning till tanken att konsten må i högre grad än förr blifva tillgänglig för landsbygdens befolkning, dels i Tomelilla köping grunda en samling af skånsk konst, där skånska konstnärer skola inbjudas att i detta syfte deponera konstverk, dels att i Tomelilla i samband härmed anordna utställningar af skånsk konst, varjämte vi förbehåller oss rätten att vid denna konstsamling och utställningar utgöra den ledande nämnden som inom sig vid medlems bortgång själf utser ny ledamot. Tomelilla 16 augusti 1924 Bror Ljunggren, Yngve Andrén, Anders Olson, Theodor Tufvesson.
De gick grundligt och systematiskt tillväga för att knyta kontakt med intressanta konstnärer. De red inte på häst och åsna på Spaniens oländiga högslätter likt Don Quixote och Sancho Panza, men väl for de Skåneland runt i Yngve Andréns ”äfventyrsbil” på spaning efter den nya konsten. Så här gick det till enligt Theodor Tufvesson i Minnesverser vid 10-årsjubileet 1934. Det var vår den gången, fast hösten stod gul i vägarnas alm och pil,
Den åsyftade mästaren var målaren Gustav Rydberg.
Hösten 1925 togs nästa steg. Då hyrde sällskapet två rum i annexet till den gamla prästgården vid Rosencrantzgatan för visning av sällskapets konstsamling i vardande och utställningar av tillfällig karaktär, och skapade därmed Sveriges första fungerande konstmuseum utanför storstäderna. Ewert Wrangel förrättade invigningen. År 1927 var det dags för en ny hantverks- och industrimässa med vidhängande konstutställning. Anslaget denna gång var grandiost. Det blev det största konstevenemanget någonsin i sydöstra Skåne. Mer än 300 deponerade och skänkta målningar, skulpturer och konsthantverksalster visades, bland annat ett antal skulpturer av Carl Milles. De väckte hänförelse och förundran. Det fanns konst överallt i Tomelilla – man kunde inte undgå att lägga märke till den -- och folk kom resande på järnbanan långväga ifrån för att låta sig tjusas. Och arrangemanet fick dessutom kunglig glans. Industrimässan invigdes av dåvarande kronprinsen, sedermera kung Gustav VI Adolf. De sköra, bruna pressklippen i arkivet vittnar om den uppståndelse initiativen åstadkom. I storslagenhet och djärvhet har bedriften sedan knappast kunnat överträffas. Och detta skedde i en liten by mitt ute på landet på den tiden, när det över huvud taget inte fanns mycket att se på utanför Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. Men så hade sekreterare Tufvesson också stått i. Med sin drivna handstil och sitt vältaliga, ibland prunkande lyriska språk hade han i brev uppvaktat cheferna för de stora konstinstitutionerna. Den stockholmska kritikerkåren likaså, och alla de myndigheter, som på något sätt skulle kunna bistå. Professor Sixten Strömbom, Nationalmuseums chef, tackade i långt och översvallande brev för senast och utlät sig: ”Eder förmåga till musealt självhushåll måste jag säga verkar ganska imponerande”. Utan mindervärdeskänslor men väl i vördsamma ordalag tillskrevs även kungahuset. Prins Eugen skänkte en målning 1925. Utställningarna kom att få stor betydelse för den regionala konstutvecklingen och marknadsföringen av Österlen både som begrepp och konstcentrum, och lade grunden för dagens positiva bild av Österlen.
Tillflyktsort för progressiva konstnärer Många konstnärer i början på 1900-talet besvärades av huvudstadens och de (marknads)ledande konstnärernas dominans. De kände sig instängda av akademien i Stockholm, av smakdomare och pekpinnar. Många, främst de yngre, ville under intryck av den frambrytande modernismen arbeta friare och söka nya egna uttryck. Tomelilla och Österlen, som kommit i fokus till följd av utställningarna, blev en tillflyktsort för dem, en tillflyktsort som erbjöd inte bara frihet från sociala, kulturella och konstnärliga konventioner utan också närhet till Köpenhamn, Paris och Berlin och inte att förglömma sitt speciella ljus och landskap. Inte minst kvinnor fann här ett välkomnade och stödjande klimat. Tomelilla Konstsamling bjöd särskilt in kvinnliga konstnärer att ställa ut och har i sin samling fler kvinnliga konstnärer från första halvan av nittonhundratalet än vad som är vanligt i Sverige. Så föddes ett radikalt konstnärssamhälle med progressiv syn på konst och konstutövare, ett konstnärssamhälle som fortfarande lever och utvecklas. Och vi vågar påstå att Tomelilla blev en murbräcka för modernismen och kvinnliga konstnärer och förebådade den utveckling som vi nu kan glädjas åt. Tomelilla Konstsamling har därefter under årens lopp anordnat ett stort antal utställningar i Tomelilla – de kan räknas i hundratal – och tidvis varit samhällets ledande kulturella kraft.
Tomelilla Konstsamling, som idag verkar i stiftelseform, äger och förvaltar cirka 500 konstverk, huvudsakligen måleri men också teckningar, skulpturer och grafik. Den löpande verksamheten består huvudsakligen av konstutställningar som syftar till att främja skånsk konst och konstutveckling och skapa möjligheter för en bred publik att få kvalificerade konstupplevelser. Ambitionerna är således oförändrade och fortsatt höga. De ekonomiska resurserna begränsar dock verksamhetens omfång. Stiftelsen är beroende av ideella arbetsinsatser och bidrag från privatpersponer, företag och det allmänna. Information om årets och tidigare utställningar samt smakprov ur samlingen finner du under egna flikar.
Är du kulturintresserad? Tycker du om konst? Vill du medverka praktiskt eller ekonomiskt? Hör då gärna av dig! Gå till fliken kontakt för närmare information.
Tora Vega Holmströms "Figurkomposition", Ellen Trotzigs "Självporträtt med tulpaner" och Jules Schyls "Fru Antonsson"
Webbansvarig Yngve Andrén Foto Ulf Gertz om ej annat anges |
Copyright © Konstverken på denna webbadress är skyddade enligt upphovsrättslagen (1960:729) och får inte kopieras eller på annat sätt mångfaldigas utan upphovsmannens tillstånd.