2006 års utställning  

"Revolt i rosenrött -

De olydigas konstsalong"

De olydigas konstsalong på Christinehof 2006

 Bland våra konstnärer finns de som säger nej till det välartade borgerskapets gudar. Om målaren har varit sjöman så avstår han från lättsjungna bilder om gossen på vakt vid ”mesanseglets bom” och visar i stället slagsmålet i hamn eller natten på bordellen. Eller också gör han ett nonfigurativt tecken där man hade väntat en bildberättelse. Olydnaden kan bestå i att en prisad porträttmålare börjar använda ett formspråk där tavlan blir fylld av magi i stället för reportage. Mästaren i fajans lämnar drejskivan och utbrister i en dityramb till teglet. En stjärna inom konsten överger en älskad modestil och skapar till förargelse för många ett konstsnitt vars namn vanligt folk inte ens kan stava till. Eller också säger han nej till tidigare steg i konstens tysta helgedom för att i stället ge andedräkt åt Shakespeares rum eller åt miljöer där befolkning rusar och tågen går. Så kan olydnaden – den välsignade – se ut. Den kan likna ett växande träd och en kultur som lever.

 År 2005 utgavs ett verk med titeln ”De olydigas litteraturhistoria och andra essäer”. Boken kom på Carlssons förlag och författare var jag själv. Ett stort avsnitt handlar om litteratur. Resten rör andra konstarter. Poängen är inte om det är poeter, målare, skådespelare eller andra som finns i centrum. Det viktiga är olydnaden själv! Sex essäer är lovtal till lika många bildkonstnärer. Det är dessa sex som ingår i de olydigas konstsalong här på Christinehof.

 De enskilda konstnärerna i sextetten har redan förut spritt glans över sin samtid. Det nya är deras samspel i kreativ olydnad i ett stiligt slott från deras eget Skåne (de flesta har anknytning till Österlen) där de nu firar vår och sommar. Men sedan länge har alltså gallerier och museer fängslats av deras egensinne och av bildernas skönhet.

 Jørgen Nash är oavbrutet närvarande i Drakabyggets museum i Örkelljunga. Han är den olydigaste av alla! Han fick tidigt världsrykte som upptågsmakare. Begreppet ”happening” skapades för honom och hans anförvanter. Han var påhittig, respektlös och seriös. Under ett halvt århundrade förenade han dessa tre egenskaper. Detsamma kan sägas om hans tre  konstarter – bildkonst, litteratur och teater! Många grät vid hans grav. De hade trott att den muntre Jørgen var odödlig. Det hängde samman med ett konstruktionsfel att de inte fick rätt!

 Så var det med Jørgen Nash i Drakabyggets museum. Också Gösta Werner sitter på privat tronstol i ett museum – det hus i Simrishamn som fått namnet ”Gösta Werner och havet”. Nästan lika omfångsrik och lika gåtfullt lockande som där är kollektionen av målningar som finns i Gösta Wernersamlingen i Örnsköldsvik, konstnärens hemstad under tio år i hans ungdom. Utan att fråga om lov lockar han fantasin in i hamnens bedrägliga stiltje och tatuerarens trollskog.

 Karin Sverenius har ställt ut mångenstädes. Under innevarande påsk är det kulturgården på Vik, ”Vigarehuset”, som har den äran. Utställning blir det från det solen går upp på långfredag tills den försvinner på annandagens kväll. Karin Sverenius är den yngste av de sex konstnärerna men har redan varit med om både entusiastisk publik och besegrade kritiker under tidiga år som porträttmålare och under tio år på Österlen, då motivkretsen blev ny och magin erövrade paletten.

 C.O. Hultén fyllde 90 i fjor. Det har betytt hyllningar från ett otal officiella gallerier ock lika många privata. Utställningsidéer har trängts och snubblat. Hässleholm och Norrköping började. Därefter beslöt Borstahusen – fiskeläget utanför Landskrona – att inviga en ny konsthall med en utställning av C.O.. Och efter Christinehof kommer Ystad och sen Staffanstorp. Och ingen uppfattar denna rikedom som märklig. Tvärtom – C.O. har länge varit en av vårt lands bästa målare och ändå säger många: Äntligen!

 Ulla Viotti hedras under året med öppnandet av en egen permanent flygel på länsmuseet i Örebro. Den invigs med en stor separat utställning av Viotti – den internationellt mest kända och beundrade bland konstnärerna på Christinehof. Örebro blir i framtiden ett centrum för studiet av hennes fortlöpande utveckling och skapande.

 Och Jörgen Fogelquist, den sist nämnde i sextetten men den främste ifråga om mänsklig värme och allt besegrande målarhumör – han älskade at skapa rum för människor att leva i, platser där man glömmer tillvarons rigorösa stängsel och vardagens oro och ängslan. Han skapade torg, lekplatser, skolor och industrilokaler från Trelleborg till Luleå. Tiotusental människor strömmar varje dag genom T-centralens vida passager och slingrande gångar. Dessa underjordiska rum är vårt lands största och mest välbesökta konstutställning. Jörgen Fogelquist är mästaren. Det går ett leende genom hela hans verksamhet. När han för ett år sen dog skapade hans barn tillsammans med galleristen Marianne Palm en stiftelse till konstnärens minne. Den skall finansiera stipendier till konstnärer som verkar i Jörgen Fogelquists anda. En utställning på Galleri Palm/Ängavallen inbringade inkomster som kommer att utgöra en grundplåt för stipendierna. Den som minns honom och tänker på ”Jörgen Fogelquists anda” gläds över att summan växer.

 Olydnad är ett växlingsrikt begrepp. Var och en av de sex – Nash, Werner, Sverenius, Hultén, Viotti, Fogelquist – står för sin egen flik av den stora ”revolt i rosenrött” som är utställningens tema. I Christinehofs salar möts de alla.

                                                                                        INGVAR HOLM

2007 års utställning i Tomelilla Konsthall:

27 januari - 25 februari 2007

"DE MÅLADE SKÅNE"

Landskapet och dess uttolkare

 

SAMTLIGA KONSTVERK PÅ DENNA SIDA FINNS UPPTRYCKTA SOM VYKORT OCH KAN KÖPAS I TOMELILLA KONSTHALL UNDER UTSTÄLLNINGSTIDEN. PRIS: 5 kr/st, 5 st 20 kr. STÖD STIFTELSEN TOMELILLA KONSTSAMLINGS VERKSAMHET GENOM ATT KÖPA VYKORT, LITOGRAFIER bl a av (Gustav Rydberg), AFFISCHER OCH KATALOGER

Följande konstnärer var representerade på utställningen:

Svante Berg - Carl Aspelin - Frans Berg - Tora Vega Holmström

Ellen Trotzig - Henry Mayne - Johan Johansson - Ester Almkvist

Jules Schyl - Emil Olsson - GAN Gösta Adrian Nilsson

Ernst Bager - Per Siegård - Anders Trulsson - Gustav Rydberg

Gerhard Whilborg m fl

Ca 2000 personer såg utställningen

Med denna utställning om de målande skånekonstnärerna hyllade vi i samverkan med Tomelilla Konsthall alla de tidigare idealisterna, för så måste man betrakta framför andra de flesta som ägnade sig åt den vanskliga och föga lukrativa konstnärliga yrkesverksamheten när förra seklet var ungt.

– Redan under tidigt 30-tal kunde det emellertid hända, att konstförståsigpåarna i västra Skåne var blasé. Konjunkturerna var dessutom återigen i botten. 1932 skrev Tora Vega Holmström så här till Yngve Andrén:

”Måtte inte också Yngve och Teodor Tuvesson ha börjat hata att vi målar tavlor. Vi kan inget annat och där är redan så många andra yrkesidkare som står och hänger i gathörnen. Så länge vi målar gör vi inte revolution. – Med hälsning och Tack för att ni spikar upp oss tolv. TVH”.

Måleriet har alltid haft sina dalar och höjdpunkter. Stiftelsen Tomelilla Konstsamling spanar ständigt efter höjdpunkterna och fortsätter att spika upp både gamla, som nu, och ibland också nya tavelmålare!

     För Stiftelsen Tomelilla Konstsamling

     Kerstin Gertz, v ordf.

STIFTELSEN TOMELILLA KONSTSAMLING var arrangör av utställningen.
Ansvariga för urvalet var Kerstin Gertz och Raymond Cznotka.