Utställningar:

Utställningar

Just nu pågår ingen utställning "live", men njut gärna av vår konst på dessa hemsidor! Många konstverk hittar du under "Konstmuseet"

Karl Aspelin

Gerhard Wihlborg

Ernst Bager

August Ehrensvärd

SAMTLIGA KONSTVERK PÅ DENNA SIDA FINNS UPPTRYCKTA SOM VYKORT OCH KAN KÖPAS I TOMELILLA KONSTHALL UNDER UTSTÄLLNINGSTIDEN.

PRIS: 5 kr/st, 5 st 20 kr.

STÖD STIFTELSEN TOMELILLA KONSTSAMLINGS VERKSAMHET GENOM ATT KÖPA VYKORT, LITOGRAFIER bl a av (Gustav Rydberg), AFFISCHER OCH KATALOGER

Tomelilla Konstsamling - PIONJÄRERNA

I våra dagar tar vi bilden för given. Den finns överallt och ersätter ofta orden som uttrycksmedel. Så var det inte bara för 50 år sedan - än mindre i början av 1900-talet. Naturligtvis fanns det bilder i tidningar och oljetryck att köpa på marknader, och de färglagda vykorten började komma i svang. I nästan varje släkt bevaras ännu gamla fotografialbum från sekelskiftet, som vittnar om att det redan då fanns yrkesutövande fotografer – inte sällan kvinnor – som hjälpligt kunde försörja sig på sin syssla. Men ännu hade inte industrisamhällets framväxt medfört, att det konstnärliga måleriet, originalbilderna, hade nått ut till en större allmänhet. I Tyskland, Frankrike och England hade detta skett redan tidigare, och snart skulle förändringarna komma även hos oss.

Redan tidigt framträdde en helt ny och talrik generation av välutbildade målare och skulptörer, som kämpade för att överleva, men de måste ju få visa vad de dög till! Hemkomna från studier i München eller Paris spanade de ständigt efter utställningsmöjligheter. Sådana var sällsynta. Man måste tänka bort konstmuseer, gallerier och konsthandlare. De började växa fram samtidigt med övriga omvälvningar vid 1900-talets början. När den store samlaren Fürstenberg i Göteborg ville skaffa sig en modern tavla av de yngre lovande svenska konstnärerna, fick inköpet ske via Salongen i Paris – han telegraferade in sin beställning. Tala om modernitet!

I Skåne tog nu lundaprofessorn Evert Wrangel och några unga konstnärer initiativet till bildandet av en förening i syfte även hos oss väcka en större allmänhets intresse och köplust – Skånes Konstförening. Detta var 1904, och så kom det sig att en årlig utställningsverksamhet i Lund - Malmöområdet kunde påbörjas, med en och annan utflykt åt Helsingborgshållet.

Tjugo år efteråt

bestämde sig två färgstarka Tomelilla-profiler för att göra om en liknande bedrift. Det var riddarna utan fruktan och tadel, konstkännaren och järnhandlaren Yngve Andrén med sin ständige vapendragare, skalden och folkhögskoleläraren Theodor Tufvesson. Deras ärende var ädelt: De ville inviga ”de många” i den ” livsmakt” som upplevelsen av konstens särskilda värden kan utgöra. Den nya mellankrigstidens (tillfälliga) framtidstro och livskänsla fick inte bara gälla de materiella landvinningarna. - De red inte på häst och åsna på Spaniens oländiga högslätter likt Don Quixote och Sancho Panza, men väl for de Skåneland runt i Yngve Andréns ”äfventyrsbil” på spaning efter den nya konsten. Så här gick det till:

Det var vår den gången, fast hösten stod gul

I vägarnas alm och pil,

där vi foro till målare Skåne runt i Yngves

äfventyrsbil.

De förste, vi sökte, var mästaren själf,

I högtid vi för honom stod

”En samling, små pågar kan göras så lätt,

men värst är att göra den god.!

(Ur minnesverser vid 10-årsjubileet 1934,

Theodor Tufvesson. Mästaren var

Gustav Rydberg)

– Det började stillsamt med en trevande utställning i Tomelilla 1922, som blev livligt uppskattad. 1924 blev anslaget djärvare i samband med den stora industri- och hantverksutställningen. Konsten fick där en framträdande plats, och den allmänna uppslutningen för att inte säga entusiasmen långt utanför provinsen väckte tanken på att grunda en samling av lånade och skänkta verk. Och man sålde! Strax efter fick Konstsamlingen en styrelse, som kallades nämnd, med Yngve Andrén som ordförande och Theodor Tufvesson som sekreterare. Den tidens välkända konstnärer gav stöd och råd. I den första nämnden representerades de av Anders Olson ”artist” och Bror Ljunggren.

År 1927– för 80 år sedan – var det dags för det i särklass största konstevenemanget hittills i våra trakter. Mer än 300 deponerade och skänkta målningar och skulpturer och konsthantverksalster visades på den nya stora hantverks- och industrimässan år 1927. Den var visserligen ett evenemang i sig, men frågan är, om det inte var konstutställningen, som väckte mest hänförelse och förundran. Det fanns ju konst överallt i Tomelilla – man kunde inte undgå att lägga märke till den! Återigen sålde man! Folk kom resande på järnbanan långväga ifrån. Dåvarande kronprinsen, sedermera kung Gustav VI Adolf invigde inte konstutställningen men väl mässan – onekligen ett trappsteg högre upp än 1924 års vördade officiant - den skånska konstens nestor, professor Evert Wrangel i Lund.

De sköra, bruna pressklippen i arkivet vittnar om den uppståndelse tilltaget åstadkom. I storslagenhet och djärvhet har bedriften sedan knappast kunnat överträffas. Och detta skedde i en liten by mitt ute på landet på den tiden, när det över huvud taget inte fanns mycket att se på utanför Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. Men så hade sekreterare Tufvesson också stått i. Med sin drivna handstil och sitt vältaliga, ibland prunkande lyriska språk hade han i brev uppvaktat cheferna för de stora konstinstitutionerna. Den stockholmska kritikerkåren likaså, och alla de myndigheter, som på något sätt skulle kunna bistå. Sixten Strömbom (Nationalmuseum) tackade i långt och översvallande brev för senast och utlät sig: ”Eder förmåga till musealt självhushåll måste jag säga verkar ganska imponerande”. Den lokale nestorn, professor Wrangel i Lund, var ju redan värvad för saken. Utan mindervärdeskänslor men väl i vördsamma ordalag tillskrevs även kungahuset. Prins Eugens skänkte redan 1925 en målning. Carl Milles var en annan gynnare.

Redan från början var siktet inställt på att grunda ett museum för konst, inte nödvändigtvis uteslutande skånsk konst, och inte bara för måleri och skulptur. Och ” inte ett museum för museets egen skull, utan ett levande museum för alla”. Konsthantverket till exempel låg också grundarna varmt om hjärtat. En etapp nåddes 1965, när Tomelilla Konsthall kunde invigas. Det utgjorde då ett annex till biblioteket, men samlingen fick här sitt hemvist i nästan 35 år.

Ett eget museum blev det inte den gången, men framtiden är outgrundlig, och än håller Stiftelsen Tomelilla Konstsamling visionerna vid liv, i vetskap om att varje ny generation har sina ideal och sina idealister, redo att arbeta med hänförelse och energi för sina omistliga men föränderliga värden.

Stiftelsen Tomelilla Konstsamling hyllar alla de tidigare idealisterna, för så måste man betrakta framför andra de flesta som ägnade sig åt den vanskliga och föga lukrativa konstnärliga yrkesverksamheten när förra seklet var ungt. – Redan under tidigt 30-tal kunde det emellertid hända, att konstförståsigpåarna i västra Skåne var blasé. Konjunkturerna var dessutom återigen i botten. 1932 skrev Tora Vega Holmström så här till Yngve Andrén:

”Måtte inte också Yngve och Teodor Tuvesson ha börjat hata att vi målar tavlor. Vi kan inget annat och där är redan så många andra yrkesidkare som står och hänger i gathörnen. Så länge vi målar gör vi inte revolution. – Med hälsning och Tack för att ni spikar upp oss tolv. TVH”.

Måleriet har alltid haft sina dalar och höjdpunkter. Stiftelsen Tomelilla Konstsamling spanar ständigt efter höjdpunkterna och fortsätter att spika upp både gamla, som nu, och ibland också nya tavelmålare!

För Stiftelsen Tomelilla Konstsamling

Kerstin Gertz, v ordf.

Ett särskilt tack till Handelsbanken i Tomelilla och till övriga som gynnar oss!

STIFTELSEN TOMELILLA KONSTSAMLING är arrangör av utställningen.
Ansvarig för urvalet är Kerstin Gertz

Klicka på en bild