• 

• 

• 

Tillkomst och ambitioner

Tidsandan vid förra sekelskiftet

I våra dagar tar vi bilden för given. Den finns överallt och ersätter ofta orden som uttrycksmedel. Så var det inte i början av 1900-talet. Naturligtvis fanns det tidningsbilder, oljetryck, färglagda vykort med mera att köpa men det konstnärliga måleriet, originalbilderna, nådde inte ut till en större allmänhet.

Huvudskälet var att det inte fanns någon fungerande konstmarknad. Konstnärer fanns men inte gallerier och konsthandlare och knappt heller konstmuseer, och huvuddelen av konstnärerna hade små möjligheter att avsätta sina alster. Det gällde även de som var välutbildade och internationellt skolade, och många av dem tvingades leva under små omständigheter. Situationen var bättre i länder som Frankrike, Tyskland och England. Som kuriosa kan nämnas att när mecenaten och privatsamlaren Pontus Fürstenberg i Göteborg ville skaffa sig ett modernt verk av någon av de yngre lovande svenska konstnärerna köpte han via Salongen i Paris.

Men tiderna förändrades. År 1904 tog lundaprofessorn Evert Wrangel och några unga konstnärer initiativ till bildandet av  Skånes Konstförening vars ändamål var just att väcka intresse och köplust för konst hos en större allmänhet. Så kom det sig att en årlig utställningsverksamhet i Lund – Malmöområdet kunde påbörjas, med en och annan utflykt åt Helsingborgshållet.

Tomelilla Konstsamling tar form

Tjugo år och ett världskrig senare bestämde sig två färgstarka Tomelillaprofiler för att göra en liknande bedrift. Det var riddarna utan fruktan och tadel, konstkännaren och järnhandlaren Yngve Andrén (f. 1885) med sin ständige vapendragare skalden och folkhögskoleläraren Theodor Tufvesson (f. 1884). Deras ärende var ädelt: De ville inviga ”de många” i den ” livsmakt” som upplevelsen av konstens särskilda värden kan utgöra. De var barn av tidsandan. Den ekonomiska återhämtningen efter krigsslutet 1918 födde framtidstro och strävan att skapa och sprida både materiella och konstnärliga värden.

De två herrarna började stillsamt med en trevande utställning 1922. Den blev, trots blygsamt format, livligt uppskattad både av utställande konstnärer och publik och gav herrarna mod att gå vidare. Möjlighet gavs redan två år senare då en industri- och hantverksutställning anordnades  i Tomelilla. Konstvännerna hakade på och arrangerade parallellt en utställning med samtidskonst. Den blev mycket större än den tidigare, väckte uppmärksamhet långt utanför provinsen och blev framgångsrik både konstnärligt och kommersiellt. Då föddes tanken att bygga upp en publik konstsamling i Tomelilla i kombination med en institutionell ram för utställningsverksamhet.

Påskyndade av konstnärskåren gick de båda till handling. De slog sig samman med konstnärerna Anders Olson ”Artist” (f. 1880) och Bror Ljunggren (f. 1884) och bildade sällskapet Tomelilla Konstsamling. Stiftelsebrevet går rakt på sak:

Vid sammanträffande mellan undertecknade i Tomelilla lördagen den 16 augusti 1924 hafva vi beslutat att i Tomelilla grunda ett sällskap, som skall hafva till uppgift att i  anslutning till tanken att konsten må i högre grad än förr blifva tillgänglig för landsbygdens befolkning, dels i Tomelilla köping grunda en samling
af skånsk konst, där skånska konstnärer skola inbjudas att i detta syfte deponera konstverk, dels att i Tomelilla i samband härmed anordna utställningar af skånsk konst, varjämte vi förbehåller oss rätten att vid denna konstsamling och utställningar utgöra den ledande nämnden som inom sig vid medlems bortgång själf utser ny ledamot.

Tomelilla 16 augusti 1924

Bror Ljunggren, Yngve Andrén, Anders Olson, Theodor Tufvesson.

Grundarna kände starkt för bygden och dess människor och antog Konsten åt de många, konsten åt folket! som sällskapets valspråk, senare modifierat till Konsten åt landsbygdens folk!.

De gick grundligt och systematiskt tillväga för att knyta kontakt med intressanta konstnärer. De red inte på häst och åsna på Spaniens oländiga högslätter likt Don Quixote och Sancho Panza, men väl for de Skåneland runt i Yngve Andréns ”äfventyrsbil” på spaning efter den nya konsten. Så här gick det till enligt Theodor Tufvesson i Minnesverser vid 10-årsjubileet 1934.

Det var vår den gången, fast hösten stod gul i vägarnas alm och pil,
där vi foro till målare Skåne runt i Yngves äfventyrsbil
Den förste, vi sökte, var mästaren själf
I högtid vi för honom stod
”En samling, små pågar, kan göras så lätt men värst är att göra den god!”

 

Den åsyftade mästaren var målaren Gustav Rydberg.

Hösten 1925 togs nästa steg. Då hyrde sällskapet två rum i annexet till den gamla prästgården vid Rosencrantzgatan för vis­ning av sällskapets konstsamling i vardande och utställningar av tillfällig karaktär, och skapade därmed Sveriges första fungerande konstmuseum utanför storstäderna. Ewert Wrangel förrättade invigningen.

År 1927 var det dags för en ny hantverks- och industrimässa med vidhängande konstutställning. Anslaget denna gång var grandiost. Det blev det största konstevenemanget någonsin i sydöstra Skåne. Mer än trehundra målningar, skulpturer och konsthantverksalster visades; bland annat deltog Carl Milles med flera viktiga skulpturer. Det fanns konst överallt – man kunde inte undgå att lägga märke till den – som väckte hänförelse och förundran, och folk kom resande på järnbanan långväga ifrån för att låta sig tjusas. Och till råga på allt hade arrangemanget kunglig glans; mässan invigdes av dåvarande kronprinsen, sedermera kung Gustav VI Adolf.

De sköra, bruna pressklippen i arkivet vittnar om den uppståndelse initiativen åstadkom. I storslagenhet och djärvhet har bedriften sedan knappast kunnat överträffas. Och detta skedde i en liten by mitt ute på landet vid en tidpunkt då det över huvud taget inte fanns mycket konst att se på utanför Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. Men så hade sekreterare Tufvesson också stått i. Med sin drivna handstil och sitt vältaliga, ibland prunkande lyriska språk hade han i brev uppvaktat cheferna för de stora konstinstitutionerna. Den stockholmska kritikerkåren likaså, och alla de myndigheter, som på något sätt skulle kunna bistå. Nationalmuseums chef, professor Sixten Strömbom, tackade i långt och översvallande brev för senast och utlät sig: ”Eder förmåga till musealt självhushåll måste jag säga verkar ganska imponerande”. Utan mindervärdeskänslor men väl i vördsamma ordalag tillskrevs även kungahuset. Prins Eugen, målarprinsen, reagerade nästan omedelbart och skänkte en målning av egen hand.

Utställningarna kom att få stor betydelse för den regionala konstutvecklingen och marknadsföringen av Österlen både som begrepp och konstcentrum, och lade grunden för dagens positiva bild av Österlen.

Tillflyktsort för progressiva konstnärer 

Många konstnärer i början på 1900-talet besvärades av huvudstadens och de traditionellt verkande konstnärernas dominans. De kände sig instängda av akademien i Stockholm, av smakdomare och pekpinnar. Många, främst de yngre, ville under intryck av den från Frankrike frambrytande modernismen arbeta friare och söka nya uttryck. Tomelilla och Österlen, som kommit i fokus till följd av utställningarna, blev en tillflyktsort för dem, en tillflykts­ort som erbjöd förutom frihet från sociala, kulturella och konstnärliga konventioner även närhet till Köpenhamn, Paris och Berlin, och ett hänförande vackert landskap med, sägs det, ett alldeles speciellt ljus.

Inte minst kvinnor fann här ett välkomnade och stödjande klimat. Tomelilla Konstsamling uppmärksammade och stödde dem och gav dem möjligheter att ställa ut, och har idag i sin samling relativt sett fler kvinnliga konstnärer från första halvan av nittonhundratalet än vad som är vanligt i publika konstsamlingar Sverige.

Så föddes ett radikalt konstnärssamhälle med progressiv syn på konst och konstutövare, ett  konstnärssamhälle som fortfarande lever och utvecklas. Vi vågar påstå att Tomelilla blev en viktig murbräcka för modernismen och kvinnliga konstnärer och förebådade den utveckling som vi nu kan glädjas åt.

Tomelilla Konstsamling har därefter under årens lopp anordnat ett stort antal utställningar i Tomelilla – de kan räknas i hundratal – och tidvis varit samhällets ledande kulturella kraft.

Verksamheten idag

Tomelilla Konstsamling, som idag verkar i stiftelseform, äger och förvaltar cirka 600 konstverk, huvudsakligen måleri men också teckningar, skulpturer och grafik. Den löpande verksamheten består av temautställningar som syftar till att främja skånsk konst och konstutveckling och skapa möjligheter för en bred publik att få kvalificerade konstupplevelser. Ambitionerna är således fortsatt höga. De ekonomiska resurserna begränsar dock verksamhetens omfång. Stiftelsen är beroende av ideella arbetsinsatser och bidrag från privatpersponer, företag och det allmänna.

Information om årets och tidigare utställningar samt smakprov ur samlingen finner du under egna flikar.

Du kan påverka

Är du kulturintresserad? Tycker du om konst? Vill du medverka praktiskt eller ekonomiskt? Hör då gärna av dig! Gå till fliken kontakt för närmare information.

• 

• 

•